Hur många olyckor sker egentligen vid vägarbeten?

Med anledning av att det i söndags var Världsdagen till minne av trafikoffer, en dag instiftad av WHO, så tycker vi att det passar bra att skriva ett inlägg om trafikolyckor vid våra vägarbetsplatser. Hur stort är problemet egentligen? Och blir arbetsmiljön för vägarbetare sämre för varje år?
I ett tidigare inlägg (som du kan läsa här) tog vi upp att det i dag är nio av tio vägarbetare som känner oro kring att gå till jobbet på grund av bristande säkerhet. Uppgifterna kom från en undersökning Seko gjort bland sina medlemmar kring hur de upplever sin arbetsmiljö. Men vilket stöd finns egentligen för detta?
Bild nyhetsbrev
Visserligen är en upplevelse individuell och alltid, i viss mån, sann – men om den går att styrka med fakta blir det mycket lättare att få till en förändring. I vårt samhälle blir det allt vanligare att saker måste kunna mätas och resultat kunna visas i siffror, för att få igenom ett förslag eller få gehör för ett faktum. Det kan med andra ord vara avgörande att det finns korrekt, relevant och heltäckande statistik som bekräftar det man vill förmedla.

Stor risk för mörkertal

Statistik om olyckor på de svenska vägarna, och därmed även vid vägarbeten, går att finna i Strada, Transportstyrelsens informationssystem om vägtrafikolyckor med personskador. Dit rapporterar polis och akutsjukvården alla trafikolyckor där någon har skadats.
Men det finns tyvärr en stor risk för mörkertal, av flera anledningar. Den första är ganska uppenbar: de två källorna rapporterar ju enbart de olyckor som faktiskt kommit till deras kännedom. En andra anledning är att det krävs att polis eller sjukvård angett ordet “vägarbete” i sin händelsebeskrivning.
En tredje anledning till mörkertal är att sjukvården inte haft en komplett registrering förrän från 2016 och framåt; först då hade alla akutsjukhus anslutit sig och börjat rapportera till Strada.

Vägarbete inte relevant

Personer som söker vård till följd av en trafikolycka blir erbjudna att fylla i en blankett om olyckan, en så kallad trafikskadejounal och det är den informationen som sedan förs in i Strada. Men det är inte obligatoriskt att delta i rapporteringen så även här finns risk för mörkertal.
Och tittar man närmare på blanketten inser man att den enkelt skulle kunna förbättras, med minimala justeringar, för att gynna insamlandet av statistik kring olyckor vid vägarbeten. Av de närmare åttio rutor som kan kryssas i gällande allt från vad det var för typ av plats till detaljer som ifall det fanns löv på vägen, så finns inte en enda liten ruta att välja som på något sätt berör om olyckan skedde i anslutning till ett vägarbete.
En annan aspekt är att Stradas statistik enbart handlar om olyckor där någon omkommit eller skadats. I syfte att öka säkerheten vid våra vägarbetsplatser vore det användbart att även se statistik gällande övriga trafikolyckor, dvs dem där enbart fordon och utrustning tagit skada. Om vi kan urskilja mönster ökar möjligheten att sätta in rätt typ av förebyggande åtgärder. Nästa gång är det ju kanske en människa som råkar illa ut.

Trafikverkets analys

För några år sedan gjorde Trafikverket en djupdykning i Strada i syfte att sammanställa och analysera statistiken över trafikolyckor vid just vägarbete, under åren 2003–2015 (Trafikverkets publikation 2016:122).
Genom att gå igenom olycksbeskrivningar kunde man konstatera att antalet olyckor som skett vid vägarbeten var betydlig fler än de fall då polis eller sjukhus angett “vägarbete” i sin beskrivning. De sistnämnda utgjorde bara cirka 25 procent av den totala siffra på nästan 4000 olyckor, som Trafikverket kom fram till.
Av statistiken i Strada framgick att de absolut vanligaste olyckorna vid vägarbeten var med oskyddade trafikanter, näst vanligast var upphinnandeolyckor. Man kunde också utläsa att de förstnämnda främst skett på det kommunala vägnätet och de andra på det statliga.

Utsatta grupper

Däremot var det svårt att se vilken typ av vägarbete eller vilka situationer det handlat om. Det som ändå gick att få fram vid Trafikverkets närmare granskning var att av de knappt 4000 olyckorna var cirka 200 av de skadade eller omkomna vägarbetare.
Man kunde också konstatera att en stor majoritet, cirka hälften, av de olyckor där vägarbetare drabbats, skedde vid vinterväghållning. Den näst största gruppen var oskyddade vägarbetare, det vill säga personal som utförde uppgifter direkt på vägen, till exempel uppsättning av räcken, trafikreglering, stensättning och inspektioner. Av dessa var en stor majoritet flaggvakter.

Gott om kategorier

Vi har nu själva, två år i rad, vänt oss till Strada för statistik kring trafikolyckor vid vägarbeten. Vår förfrågan har innehållit en mängd relevanta parametrar och Transportstyrelsens personal har varit enormt hjälpsamma och snabbt och smidigt levererat all den statistik vi bett om. Nästan ...
Statistiken visar antal olyckor och svårighetsgrad, och när det gäller typ av olyckor finns en lång rad olika kategorier. Vi får bland annat veta att av de 1870 olyckor Strada registrerat vid vägarbeten sedan 2009 så skedde en med en älg och 40 kategoriseras som luddiga “övrigt”.
Vi får också bekräftat att oskyddade trafikanter än i dag är den största olycksgruppen och att upphinnandeolyckor fortfarande är näst vanligast.

Vägarbetarna syns inte

Men ... Även för oss blev det tydligt att det som saknas är bitar av information som skulle vara intressanta just ur vägarbetarnas perspektiv. Som svaren på frågorna om exempelvis vilken typ av vägarbete, kanske till och med vilken typ av situation, det rört sig om, och huruvida de skadade eller omkomna är trafikanter eller vägarbetare.
Så vitt vi vet kan vägarbetare gömma sig i såväl kategorin oskyddade trafikanter som de olika kategorierna med fordonsförare.
Och även personalen som hjälper oss att ta fram statistiken ger brasklappar om bristerna i systemet. Eftersom det enda de kan göra är en fritextsökning på ordet “vägarbete” så hänger resultatet helt på huruvida den som rapporterat olyckan har tyckt att det var tillräckligt relevant att nämna att olyckan skedde vid ett vägarbete. Ett godtyckligt system kan tyckas.
I ett tidigare inlägg (som du kan läsa här) tog vi upp att det i dag är nio av tio vägarbetare som känner oro kring att gå till jobbet på grund av bristande säkerhet. Uppgifterna kom från en undersökning Seko gjort bland sina medlemmar kring hur de upplever sin arbetsmiljö. Men vilket stöd finns egentligen för detta?

Statistik som startskott

Det går på sätt och vis att urskilja en ond cirkel: Vägarbetarnas riskfyllda arbetsmiljö måste upp på agendan. De som har makt och möjlighet att ta viktiga beslut måste inse situationens allvar, trafikanterna måste respektera vägarbetsplatsen, och såväl polis som sjukhus måste inse, eller bli instruerade om, att närvaron av ett vägarbete är en viktig parameter att ta med i olycksrapporteringen, och därmed i statistiken.
Men för att få upp problemet på agendan, för att få upp ögonen på såväl makthavare som trafikanter och alla övriga inblandade, och få dem att inse allvaret, så krävs det att vi redan har den där korrekta, kompletta och tillförlitliga statistiken och de tydliga siffrorna.

Strada räcker inte

Vi behöver med andra ord hjälpas åt att skapa en god cirkel. Alla vi som vet att de där nio av tio vägarbetarna som upplever oro över att vistas på sin arbetsplats, tyvärr gör det med all rätt. Kanske kan vi finna sätt att ta fram ett bättre faktaunderlag att visa upp som facit för alla som behöver se siffror.
Visst kan små steg, som extra rutor att kryssa i vid rapporteringen, vara ett sätt. Men kanske måste vi inse att även om Strada må vara vårt stora nationella, officiella system för statistik över trafikolyckor på de svenska vägarna, så kommer det aldrig att vara tillräckligt för att på egen hand ge en heltäckande bild.

En samlad bild

Men det finns ju andra sätt att rapportera olyckor och även tillbud. Entreprenadföretagen runt om i landet har flera olika system, bland annat BIA, ett webbaserat avvikelsesystem för byggbranschen som AFA Försäkring har tagit fram. Syftet med dessa system är helt enkelt att företagen internt ska bli bättre och arbeta säkrare.
Men inte heller den här rapporteringen ger en komplett bild. Branschföreningen SBSV har därför nyligen initierat ett projekt i syfte att utveckla metoder, material och regelverk baserat på branschens rapportering.
En fråga som är intressant att fundera kring är vad som skulle hända om all denna information, som trots allt finns runt om i Sverige – hos entreprenörer, Trafikverket, branschföreningar, Seko, Strada med flera – skulle föras samman?
Tänk om vi kunde skapa ett gemensamt, officiellt, statistiskt underlag. Skulle vi då få en mer verklighetstrogen bild kring hur vardagen ser ut för våra vägarbetare? Och hur skulle den bilden då se ut?
Jenny Eberlén, 5 Msars 2020